Flygplatsfunderingar
Skrevs den 10 juli 2012
Mellanlandar i Barcelona. Har haft tid att reflektera under dagen. Lämnade Kalmar före lunch för färd mot Kastrup, nu Barcelona och snart sista biten över till det Mallorca jag älskar så mycket. Mina tre döttrar är redan där så nu är det flera saker som drar – både min starka längtan efter barnen och längtan efter den harmoni jag känner när jag landat hemma i huset på sydvästra sidan.
Jag har nu två veckor då jag i första hand ska fokusera på barnen men också på tidiga träningspass, som börjar vid sextiden på morgonen. Mest för värmens skull men även för det lugn som råder då. Ser redan fram mot att klockan ringer imorgon och jag får börja rulla upp mot första bergsetappen genom apelsinlundar, förbi vingårdar och passager med obeskrivliga vyer över Medelhavet - hela tiden i ett lugn innan resten av ön har vaknat.
Men jag är inte riktigt där ännu - sitter fortfarande på Barcelona flygplats. Ringer de sista samtalen, svarar på några mejl och skickar iväg den sista rapporten med instruktioner till kontoret. Sista arbetshelgen innebar tre affärer, som läggs till en bra start i juli. Teamet är inne i en riktig positiv spiral. Bra resultat, medarbetare som kliver fram, spännande uppdrag som kommer in och bra feedback från kunderna. Och hela tiden vill jag vidare, göra detta som redan är så framgångsrikt än bättre.
Mitt under mitt pågående bloggskrivade kommer senaste statistiken in och den bekräftar min känsla. En 49-procentig marknadsandel (omsättning av köpeskilling) i Kalmar kommun och över 50 procent i Mörbylånga. Detta är statistik för lagfarter sökta under maj månad, vilket innebär en viss eftersläpning mot nuläget. Men med vetskap om vad vi presterat den senaste perioden så kan jag bara vara så oerhört stolt över de medarbetare jag har kring mig och det jobb de utför.
Tankarna börjar också snurra kring Ironman, som närmar sig med stormsteg. Jag fick mitt första ofrivilliga stopp i träningen i veckan. En befarad bristning var dock bara en överansträngd lårmuskel. Så jag kunde andas ut och ta ett par dagar med bara simning i Sundet. Kan säga att det behövs. Får jag ingen fart snart så kommer det bara hänga kvar ett par damcyklar med shoppingkorg i växlingsområdet när jag kommer ur vattnet efter simningen. Det kommer inte vara bra mentalt.
Cyklingen känns dock betydligt bättre. Jag körde dryga fem timmar med Peak-Jonas och Mix-Johan i fredags. Dryga fem timmar på sadeln inger respekt. Kroppen hinner skicka en och annan signal till huvudet. Passet på nära 17 mil kändes bra och väl på parkeringen så kom då det goa momentet att dra på sig löparskorna. Man är (som jag tidigare nämnt) inte snygg när man sticker i väg. Det största orosmomentet annars är att min självutnämnde (med all rätt) servicechef tydligen ligger gipsad med nyopererad fot. Men även han har sex veckor kvar att komma i form och forma trupperna.
"Boarding" blinkar vid Gate 32. Planet mot Mallis står redo för take-off - vi hörs i veckan.