Bloggen

​Från bra till storartad

Skrevs den 25 januari 2022

En fråga som ofta återkommer i min mejlbox är vilka böcker jag läser, vilken som gett mig mest och vilken som jag oftast läser om. Jag älskar ju ledarskapsböcker och böcker om personlig utveckling, vilket ni kanske har förstått. Det finns mängder med böcker och duktiga inspiratörer, men jag kommer nog alltid tillbaka till Jim Collins bästsäljare ”Good to great”. För när man kokar ner det ordentligt är det faktiskt det här det handlar om – att gå från bra till outstanding och dessutom hålla sig kvar på den nivån. Just det sistnämnda är nog det svåraste, då det kräver ständig utveckling men även kontinuitet och disciplin.

Boken bygger på en amerikansk studie där börsbolag i USA, som legat runt genomsnittet i 15 år, plötsligt får en kick som gör att de plötsligt börjar överprestera och de följande 15 åren har en kursutveckling som är många gånger index. Endast elva företag på den amerikanska börsen lyckades med det.

Vad är det då som åstadkommer den här förändringen och som gör att framgången består? Detta är bokens kärna. Och det handlar i mångt och mycket om det vi skulle kalla för företagskultur och grundvärderingar, med några viktiga beståndsdelar som jag ofta saknar i min omgivning och i min egen bransch. Ledarskapet är såklart viktigt men det krävs sällan jättestarka och auktoritära ledare – däremot ledare som verkligen lever passionerat för sitt företag och sin vision.

Nu kan jag ju inte påstå att jag har anammat allt som jag läst, för det man har definierat är ödmjukhet, ansvarstagande, utvecklad disciplin, rätt sammansättning av människor, våga ta hjälp och mycket mera. Men även om jag inte har lyckats pricka alla delar så är jag medveten om dem och försöker jobba med dem kontinuerligt.

De stora ledarna var lite oväntat ofta blyga, men samtidigt helt orädda inför att fatta beslut – även obekväma sådana. Men framför allt var de som tidigare nämnts passionerade.

För att nå mästarklass behöver ledare dela med sig av kunskap och vanor, som gör att gruppen blir framgångsrik. Ledaren besitter kompetens inom sin genre och tillsätter rätt resurser för att nå den framgång som eftersträvas. Tron på de människor man anställer prioriteras högt och vid minsta tvekan anställs inte personen i fråga. Många av de egenskaper man såg var kanske inte helt givna om vi dessutom betänker att det är en amerikansk studie där företagskulturen ofta ser helt annorlunda ut jämfört med vår mjukare ”alla ska vara med”-mentalitet.

Det man ska passa sig för är att lansera radikala förändringsprogram och svåra omstruktureringar. Dessa kommer nästan säkert vara början till att misslyckas ta steget till mästarklass. Konsensus är att vara trygg i din grundtanke och vision, då slipper vi ju de där stora riktningsförändringarna.

En sak man också ska ta med sig är att det krävs disciplin och struktur – något som är duktigt underskattat när vi idag pratar om att vi måste anpassa oss efter generation X och Y:s önskemål om stor frihet och en värld full av rättigheter… men kanske mer begränsat med skyldigheter.

Trots att boken har många år på nacken så innehåller den enligt mitt tycke och min filosofi otroligt mycket som kommer att fortsätta vara ett framgångsrecept även i vårt lilla land.

På fredags är det dags för en heldag för mig och min personliga ”Jim Collins”, alias Magnus Helgesson… han går inte av för hackor, han heller.

Pontuz Löfgrens namnsignatur