Gästbloggare Lovisa – Mitt livs spark i baken

Skrevs den 22 augusti 2018

Den 22 november 2017 sitter jag i soffan – vars enda goda egenskap är att den gör sig snygg på bild – med en äntligen sovandes bebis på armen. Ni vet sådär lite halvbra med ena benet avdomnat och en envis mjölksyra i armen som krampaktigt försöker hålla barnet på plats. Sådär som man gör när man har en fyramånaders bebis som tar en evighet att söva, alltid måste ligga nära och som vaknar av minsta rörelse.

Då dyker den upp: en orangefärgad, skavande käftsmäll mitt bland alla andra bleka inredningsbilder i mitt annars så tillrättalagda instagramflöde. Annonsen om att Pontuz Löfgren AB söker en kreativ fotograf. Och här sitter jag med oidentifierbara fläckar på tröjan och tänker att fan inte nu. Till saken hör att jag sedan gymnasietiden tänkt att själv söka upp Pontuz och visa vad jag kan. Jag skulle bara se till att bli riktigt, riktigt bra först. Något som kan ta lite tid med vetskapen om att man alltid kan bli lite bättre. Så tack Pontuz, för mitt livs spark i baken!

Jag vet inte riktigt hur det gick till men samma kväll skickar jag iväg min ansökan. Dagen efter ringer Mirata och undrar om jag vill komma på intervju... jag och min bristfälliga självkänsla står och dansar en skakig liten segerdans samtidigt som jag får fram ett iskallt ”ja, vad kul!”.

Två veckor senare kliver jag in på Pontuz Löfgren AB och påbörjar en intervju som är så där som intervjuer är mest. Vi pratar lön, firmabil, tidspress och stress och det är väl ungefär där som en väldigt finurlig Pontuz kommer på det ultimata arbetsprovet. Han vill ha tio bilder från mitt hem levererade före klockan 12:00 samma dag.

Klockan visar 10:45 och jag tänker att det ska nog gå om jag springer hem. Men intervjun tar liksom aldrig slut och när vi äntligen reser oss för att gå tycker Pontuz att det är på sin plats att gå en rundtur på kontoret och hälsa på allihop. Jag tar tolv blivande kollegor i hand och om namn inte fastnar i vanliga fall så kan ni ju gissa hur många som fastnade denna dag. Klockan hinner bli 11:20 och min hjärna är redan halvvägs ner för Västra Sjögatan när någon tar ett rejält tag om min näve, stirrar mig djupt in i ögonen. Tillräckligt länge för att hjärnan ska hoppa tillbaka in i huvudet igen. U-L-R-I-K-A, säger hon, och det enda jag tänker är att jag nog måste stjäla en cykel.

Efter att jag lämnat Pontuz Löfgren AB har jag letat rätt på min lilla familj på stan för att sedan ta mig i ilfart hemåt på en lånad, alldeles för stor herrcykel. För att till sist styla, fota och redigera, allt med en ammandes bebis på armen. Fråga mig inte hur det gick till men 11:59 trycker jag på ”skicka”.

Nu sitter jag här igen 257 dagar senare, med en nybliven ettåring sovandes bredvid mig, och skriver ett blogginlägg för Sveriges mest rekommenderade mäklarbyrå. Och jag tänker att det här är till och med bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om.

Bloggen

Gästbloggare Lovisa – Mitt livs spark i baken