Välkommen in i Pontuz och hans kollegors vardag och fritid. Här bjuds du på aktuella händelser, tips och råd, funderingar och tyckanden och mycket annat som faller dem in att dela med sig om. Ofta är det Pontuz själv som skriver, men då och då hoppar någon medarbetare in som gästbloggare. Mycket nöje!

[email protected]en.se

Hörde jag någon säga vilodag?

2013-05-20

Det smattrar på fönstren denna arla söndagstimme – det första riktiga sommarregnet hörs in i sovrummet då altandörren stått på glänt efter den varma lördagskvällen. Dessutom mullrar åska i fjärran.

Smattrandet brukar jag gilla att vakna - och somna om - till. Men inte idag. Mellandottern Junie fyller 10 år och har bjudit in till poolparty. Eftersom jag ser att termometern visar plus åtta känns dock "nordpool-party" närmare till hands.
Min älskade dotter är, förutom att hon förstås är världens bästa 10-åring, otroligt snäll och omtänksam. Så för att ingen ska känna sig utanför har hon bjudit hela klassen. Okej - 20 stycken tioåringar som ska bada, äta mat och tårta, och dessutom helst inte drunkna eller riva huset. Utmaning sa Bill. Oroligt sa Bull. Gick jag verkligen med på detta?
Programmet var spikat sedan länge. Mat, paketöppning, bad, vattenballongskrig, tårta...

Knack-knack. De första fyra telningarna dyker upp, sedan en batting och sedan kommer de i strid ström. Ljudnivån stiger, grabbarna jagar varandra, tjejerna skrattar i ett hörn och min femåring (som får vara med på kalaset) håller för öronen. "Mat lugnar vilda djur" tänker jag, så jag bjuder snabbt till bords. Rätt medicin, visar det sig. Allt är helt och ingen blöder så här långt.
Dags för bad och det är tio grader i luften. Någon gör bomben, någon har hittat en vattenpistol, fyra gör bomben ihop - och ingen ligger på botten. Vatten är livsviktigt, sägs det - och det visar sig även gälla för en ensam förälder på ett födelsedagsparty. Badet blir ett självspelande piano i en timme. Därefter sätter de snabbt i sig ett tjugotal kanelbullar och två stora chokladtårtor. 20 tioåringar beger sig sedan hemåt, duktigt sockertoppade och väldigt rena. Jag pustar ut och gläds åt att Junie har fantastiska klasskamrater. Kalaset var ju "a walk in the park".
Det är tyst i huset. Fidelie, fem år, kramar mitt ben: "Pappa, kan inte vi hitta på något nu?" "Självklart älskling". Jag kommer att somna gott ikväll... Och detta som var min vilodag.

Ny vecka - ny energi/Pontuz