Järnman attackerad av ilsken gås

Skrevs den 8 maj 2012

Ständigt och jämt ringer journalister, analytiker, byggare och privatpersoner och ställer frågan om ”marknaden”. Kommer priserna att gå upp? Vilka priser går att få ut för nyproduktion? Hur påverkar räntorna priserna? Går det att sälja nu?

Det är befogade och rättmätiga frågor, och om någon ska kunna svara på dem så är det givetvis vi. Men vilket ansvar som läggs på våra axlar. Om vi inte är tillräckligt pålästa, varit tillräckligt aktiva på marknaden eller har kännedom/varit inbladade i tillräckligt många affärer så kan följderna bli rätt anmärkningsvärda: journalisten skickar ut fel budskap, analytikern baserar sin studie på fel fakta, byggaren gör felinvesteringar och privatpersonen tar fel beslut när han eller hon ska göra sitt livs affär.
Jag blir därför rädd när mäklare med mindre än tio procent av marknaden får uttala sig i tidningarna och att mäklare som inte arbetar nära kunden inbjuds att sitta med när fastighetsmarknadens framtid ska diskuteras, till exempel i Kalmar. Det finns en flathet i källforskningen som är anmärkningsvärd i Kalmar, en flathet som kan få konsekvenser som inte gagnar staden.

Nu är det snart bara tre månader kvar till min 40-årskrisande högtidsdag - Ironman den 18 augusti. Och jag ligger nog rätt bra i fas... förutom att min äldre bror tycker att jag ser ut som en Belzenfånge (gått ner 18kg), att jag är livrädd för att bli skadad eller sjuk, att jag fortfarande bara kan andas åt ett håll när jag simmar utan att svälja halva poolen och att jag försöker komma ihåg hur det smakar att dricka mer än två glas vin samma kväll.
Lite stressad är jag i och för sig av alla goa triathleter, där halva skaran bara snackar om hur mycket skador de har medan andra halvan pratar om hur många mil de springer dagligen, hur många hav de korsar crawlandes och hur många kontinenter de korsar på cykel varje vecka. Själv håller jag mig till min plan och hoppas att den räcker för en behaglig resa den 18 augusti. Jag måste dock säga att jag aldrig har träffat så många engagerade, hjälpsamma och kamratliga idrottsmänniskor. Triathleter är speciella, gott speciella.

I morse var det morgonträning 05.45. Jag njöt av en underbar morgon med bleke på Kalmarsund när jag gick från huset till gästhuset där jag har träningscykeln som skulle användas detta pass. Utan att veta det kom jag alldeles för nära en gåsfamilj med åtta ungar. För första gången under mina fjorton år med fågelliv inpå husknuten blev jag attackerad. Jag tvingades piggna till rejält när en förbannad gås lättade en och en halv meter upp i luften, spände ut vingarna och siktade in sig mitt i fejan. Vattenflaskan blev min räddning och nu verkar det vara gåsafrid i trädgården igen.