Jakten på den sista pricken
Skrevs den 4 juni 2019
Klockan fem denna vackra morgon ringde väckarklockan och strax därefter satte vi av mot fyra dagar i Västerås och svenska mästerskapet i Discodans. Fantastiska dagar med dansglädje, härliga danstjejer, goa föräldrar och ledare och en massa glädje och gråt.
Ni som följer mig på sociala medier vet att jag är en hängiven discofarsa sedan många år. Min äldsta dotter har nu, efter många års dansande land och rike runt, lagt dansdräkten på hyllan och fungerar istället som coach och tränare åt bland andra min yngsta dotter Fidelie, 11 år. Det som för mig var en helt främmande värld med glitter, lösögonfransar, bling, spagathopp, rondatkickar och flickisar är idag något som många av samtalen vid matbordet där hemma kretsar kring. Idag kan jag ge ett och annat amatörråd och har en liten hum om hur domarna kommer att döma.
Hela sporten bygger på ett ”pricksystem”. Om du blir högt placerad får du prick och har du tillräckligt med prickar avancerar du upp i klasserna. Bedömningarna bygger på bland annat teknik, akrobatik, musikalitet och utstrålning. Förutom detta ska du dessutom kunna bemästra dina nerver och prestera på topp när det väl gäller. Och det handlar om att göra sitt allra bästa under en minut – en minut med maxpuls. Lyckas du inte är du utslagen och dagen är över. Om det däremot går bra fortsätter du till nästa rond tills du förhoppningsvis avslutar dansdagen med en final.
Det är en grym bedömningssport där fyra domare avgör ditt öde på en minut. SM gick ”OK” – förväntningarna var kanske lite högre än utfallet i vissa av disciplinerna men vi var hyfsat nöjda när vi körde hemåt, bland annat efter en andraplats i Discofreestyle.
Här kunde den här säsongen (och bloggen) ha slutat eftersom SM normalt är sista tävlingen… Ja, förutom den tävling som går i Mora om två veckor då. Och eftersom det saknas en enda prick för avancemang i klassen Discosingel och för att där släppa lite på den mentala pressen så sa jag i ett svagt ögonblick att ”löser du det inte idag, älskling, så drar vi till Mora och tar pricken där”. Jag var nämligen säker på att pricken skulle komma här på SM. De elva första fick prickar… och Fidelie kom tolva.
Så varför avsluta säsongen redan nu när man kan sticka upp till Mora för ett par minuters dans? Eftersom jag är positiv till min läggning ser jag det som fantastisk kvalitetstid och vem är jag att inte hålla vad jag lovat – jag är ju faktiskt Fidelies pappa. Och jag ska dessutom vara den första att göra vad jag kan för att hålla mina barns alla drömmar vid liv. En av dessa ska vi infria om ett par veckor!
