Mallorca i ottan

Skrevs den 4 juli 2018

Röd som en orientalisk vallmo börjar solen sakta sprida sina strålar över Mallorcas mittlandsplatå och når snart oss på västra sidan av ön. Det är som ni förstår en väldigt tidig morgon när jag sakta rullar ner för gatan. Jag har gjort – och skrivit om – det här så många gånger men jag blir fortfarande nära religiös varje gång. Ett Mallorca som redan i ottan bjuder på 26 grader, dofter från trädgårdarna och en fantastisk tystnad.

Den stora skillnaden mot tidigare år är att jag inte måste ge mig ut och träna för att det stundar ett Ironman eller två. Jag behöver inte kolla tider eller hålla reda på pulszoner. Jag behöver inte tänka på hur hårt jag kan köra för att inte förstöra mig inför kommande träningspass. Jag rullar istället bara ut för att uppleva ön och känna in allt såväl utanför min egen sfär som inom mig själv.

Jag har hunnit med några rundor redan; någon ensam med mina tankar, någon tillsammans med Rickard som jag umgås med här nere – och så har den ständiga följeslagaren Duracell-Johan varit med på något pass nu när han är här på semester… och snart kommer norrmännen.  Variationen, sällskapen, diskussionerna, tystnaden – jag får hela paletten. Just den här morgonen blev det drygt fem timmars underbar cykling i de tramuntanska bergen.

Det är nu ett år sedan jag opererade mitt knä för första gången, och det som skulle bli sex till åtta veckors vila har nu blivit ett år. I mars förra året körde jag mitt senaste löp-pass, så träningen har varit på mer ”normal” nivå och lite mer varierad, vilket gnager inom mig. Jag vill mer och jag har bestämt mig för att göra allt som står i min makt för att kunna springa igen. Och det kan faktiskt vara så att jag tillsammans med duktiga naprapaten Stellan Johansson har hittat problemet med knäet. Det som uppenbarligen inte blev så bra vid operationen.

Den smärta jag känt i ett års tid är borta sedan Stellan tog hand om mig för fyra veckor sedan. Att vara smärtfri första gången på ett år är en bra början för att snart våga börja löpa lite smått.  Ok – cyklingen funkar sedan tidigare utan smärta och knäet kan vara på väg att ordna till sig så då är det bara min akilleshäl simningen kvar. Som tur är så har en vithaj siktats utanför Mallorca så jag har något att skylla på när jag simmar sparsamt…

Önskar er alla en fin vecka och vill ni följa mig lite oftare så gör ni det på Instagram @pontuzlofgren

Haj från Mallorca och mina semesterreflektioner!