Om cityhandel och stadsplanering
Skrevs den 16 mars 2021
Vi har några veckor bakom oss där diskussionerna i Kalmar i media har kretsat kring ett par frågor som jag tänkte beröra idag. Den ena rör centrumhandeln och de spår som pandemin för med sig. Det har varit friska diskussioner och jag har följt de inlägg och den debatt som förs. Ett litet instick från min sida är att detta kanske är ett problem som fanns redan före pandemin. Kriser föder ofta bra lösningar, men utgångspunkten måste väl ändå vara hur en modern stadskärna ska fungera efter den pandemi som rör om i de traditionella köpbeteendena?
Det viktiga är de strategiska kärnfrågorna – vilka står för de lagda kronorna i city? Vilka extraordinära åtgärder krävs för att sätta en bottenplattform som håller hela året (det vill säga den löpande handeln) och när de ska sättas in? Grundläggande marknadstänk, med andra ord.
Som företagare ställer man sig alltid frågan om vad som är av betydelse för kunden. Och citytänket måste utgå från vad som attraherar besökaren, oavsett om det är någon från närområdet eller om det är någon som kommer längre ifrån, och vilka av dessa konsumerar mest i city.
Återigen så är inte problemen i city enbart en pandemifråga, de fanns redan tidigare. Som fastighetsmäklare (liksom många andra branscher) jobbar vi kontorstid plus när folk är lediga – visningarna sker på kvällar och helger. City måste tänka likadant och finnas tillgängligt när den köpande massan har möjlighet. Om man stänger klockan 18 på vardagar och inte har öppet på helgerna under turistsäsongen är det nog rätt enkelt att besvara frågan varför det går dåligt.
Kalmar har alla förutsättningar att lyckas även i framtiden om bara de långsiktiga strategierna sätts på plats – då kommer vi att stå starkare än de flesta andra städer när det här är över. Många skriker på kommunen och det finns säkert skäl till detta, men först får vi se till att vi har ordning på våra egna verksamheter.
Kommunen (och framför allt staten) kan säkert lindra under pandemin men personligen tycker jag att Kalmar kommun borde göra en sak som skulle tysta 80 procent av klagomålen: låta bygga ett parkeringshus, vilket har diskuterats i åratal. Det är inte kärnfysik. Titta till exempel på en stad som Jönköping, som har varit exemplarisk under sin expansion och där de har lyckats utveckla city samtidigt som köpcentra har vuxit fram.
Den andra stora frågan är det så kallade Bananhuset utmed E22. Det arkitektoniska uttrycket är en smaksak och så den frågan tänker jag inte ta upp (jag tycker till exempel att Kajalen och Konstmuseet är snygga byggnader men tror att bägge varit nominerade till kalkonpriser). Det jag däremot ifrågasätter är samhällsstrukturerna man bygger upp. Stora komplex har aldrig skapat bra kvarters- och samhällsmiljöer – jag kan inte komma på ett enda exempel på rak arm. Jag kan däremot rabbla upp hur många områden som helst (och många kring genomfartslederna) där samhällsproblemen är stora.
Kalmar är inte SÅ expansivt att vi behöver bygga ut så snabbt att vi skapar nya problem. Småskaligheten behöver inte vara liten och storskaligheten behöver inte vara gigantisk med Kalmarmått mätt. Lagom är bäst, och därför menar jag att prioriteringsordningen och lokaliseringen av expansionen starkt kan ifrågasättas. Jag har tidigare varit kritisk mot strukturella byggnationer i Kalmar och jag vill inte åter sitta om fem år och säga ”vad var det jag sa”.
Vi lever i en underbar miljö och vi har alla förutsättningar att låta Kalmar blomstra på alla sätt även framöver. Om vi bara gör det på rätt sätt.
