​Om fysiska och mentala muskler

Skrevs den 18 oktober 2022

Det regnar lätt, blåser snålt och det känns att hösten är här. Och det är rätt dålig tajming eftersom det är nu som jag skruvar upp min träning inför ABSA Cap Epic i mars. Uppskruvad träning innebär att det krävs en del långpass – fyra till fem timmar – på mountainbikens sadel under helgerna. När jag blickar tillbaka på mina förberedelser de åren jag höll på med Ironman så är träningsmängden ungefär densamma, men säsongsuppbyggnaden är ljusår ifrån varandra årstidsmässigt. Då, under Ironmanåren, lade jag merparten av min träning på sommarsemestern i de Tramuntanska bergen på Mallorca i kortärmat och kortbyxor. Nu sliter jag på rumpan i småregn och en temperatur som inom ett några veckor är nere under riksdagsspärren.

När jag cyklade landsväg inför Ironman var tjusningen de vackra vyerna (vi pratar Mallis), de varma vindarna och sköna fikastunder i pittoreska byar. Så är det inte nu. Men det finns en tjusning även med mountainbike i ett höstlikt Sverige. Man blir duktig på granskog, Picea abies. Kanske inte rent naturvetenskapligt, men det finns en frihet att kunna svänga av på i princip vilken väg som helst för att utforska en stig, en traktorväg eller bara någon form av spår.

Helgens långtur var en blandning av rädsla och skratt. Efter att just ha svängt in på en lite väl oprövad skogsväg kom jag fram till ett ödehus med skrotbilar, lösa katter och en öppen dörr… Jag stannade till samtidigt som jag hörde hur regnet slog mot ladugårdens plåttak. Plötsligt skymtade jag en gestalt i ögonvrån. För en sekund rös jag till, ty det man kan förvänta sig skulle kunna stå i just en sådan här miljö gjorde precis detta. Jag ska inte beskriva mötet närmare, men jag var rätt snabbt iväg på cykeln igen och jag kommer från och med nu aldrig mer förneka att Tomten inte finns – jag vet till och med var han bor.

Nästa lilla avtagsväg var väldigt vacker men stigen blev till slut smalare än ett snigelspår och det kändes bara konstigt att befinna mig just där, mitt ute i ingenstans. När jag stod och kände mig som missing peoples nästa målbild hörde jag ”hej hej” bakom mig. Pulsen stack upp till 200 samtidigt som jag vände mig om och mötte två svampplockare. Undrar hur deras tankar gick efter att ha träffat en cyklist mitt inne i skogen…

På min väg ut ur skogen slog mig en helt annan tanke – det är älgjakt nu. Fan! Hur många gånger har man inte hört att blodtörstande 80-åringar sett fel? Bara nu i veckan var det någon som sköt en ko istället för en älg. Nu kanske jag inte direkt liknar en ko (Mama Mu på cykel?) men större jaktmissar har nog skett. Den där tanken växte och tempot ökade i jakt på en väg som i alla fall hade lite grus som beläggning.

Vad är då poängen med ovanstående resonemang? Varför sätter man som 52-åring upp en målbild med åttadagars tuff bergscykling på mountainbike i Sydafrika, dessutom i tävlingsform? Har jag inte bättre för mig?

Ok – jag ska berätta hur det funkar det för mig.

Marknaden är inne i en förändring – jag och alla med mig måste göra förändringar i våra verksamheter och i vårt sätt att arbeta för att möta den nya marknaden. Och hjärnan har svårt att skilja på vad som är livsfarligt och vad som är inspirerande. Vid beteendeförändringar krävs det därför energi till den mentala sidan då den bygger ett motstånd mot förändring.

Jag vänjer mig mentalt (och fysiskt) inför kommande förändringar genom att anta en inspirerande utmaning. Min hjärna kan inte skilja på VAD som ska förändras, vilket gör att den tränas för förändring oavsett hur den ser ut och vad det gäller.

I Sydafrika vet jag att det väntar en enorm utmaning. Förändringen på marknaden – för företag och i största allmänhet – är svårare att förutse och hjärnan tränas oavsett scenario. Snart blir min återgång till struktur (för att få ihop livet, familjen, företaget och kärleken), fysisk och mental träning en vana som går med automatik. Jag bygger upp mig mentalt för att fixa utmaningar, oavsett hur svåra de är.

Genom en tuff fysisk utmaning måste jag även skärpa de mentala musklerna som då blir starkare. Precis som med kroppen i övrigt kan du stärka olika delar, men i stället för att öka vikterna på gymmet så blir det nu mentala muskler som växer inom många olika områden:

• Förändringen kräver ett starkare fokus, vilket skärper fokuset även i mitt ledarskap.
• Storleken på min insats speglar mitt resultat. Jag kan inte skylla på någon annan när jag väl har resultatet, det är bara upp till mig – även på jobbet.
• Hur jag disponerar min tid. Jag prioriterar både ledig tid och arbetstid på ett sätt som får en urmakare att framstå som en elefant i en porslinsbutik.
• Balans mellan risk och möjlighet. Det finns en risk i att pressa sig, men om vinsten vida överskrider insatsen är det värt det.
• Släpp gårdagen och blicka framåt. Om du har fattat dåliga beslut – oavsett om det är träning, cykelmaterial eller företaget – så släpp det och gör om på ett bättre sätt.
• Lär av historien. Inta en förlåtande attityd inför dina kommande misstag (för de kommer). All forskning visar att du lär bättre av dem än när allt går som det ska. Du blir helt enkelt klokare av misstag (upp till en viss mängd förstås).
• En utmaning ska vara just en utmaning – utmaningar är möjligheter att växa sig starkare. Varje hinder du övervinner ökar ditt självförtroende. Om du misslyckas, gå tillbaka till påståendena ovan.
• Egentid i vardagen. Utan tid för reflektion/eftertanke (vilket det blir väldigt mycket av på cykelsadeln) kommer du inte att utvecklas. Tid att bara andas är också viktigt.
• Det är ditt liv – du formar och gör något av det. Överlåt inte det till någon eller något annat. Om du vill att något ska hända i ditt liv är det nog du själv som får se till att det händer.
• Generation- och tidsperspektiv. För att lyckas krävs tid och ansträngning. Det finns en generation under mognad som tror att allt går på ett kick. Framgång tar tid men det är många gånger värt väntan.
• Realistisk optimism – livet är fullt av möjligheter men var realist i ditt drömmande. Självförtroende är bra, övermod sämre.
• Räkna med att få motstånd då och då, och till och med en och annan smäll. Men vem sade att det är lätt att nå en dröm?

Tänk vad mycket man hinner med att fundera över på en cykel i fyra och en halv timmes höstväder – och kanske har jag sått ett och annat frö hos dig idag?