Om konsten att landa

Skrevs den 16 juli 2014

Den stora vågen bara svepte över mig. Vågen med alla känslor och betraktelser. Jag har landat. Med barnen i min famn och med syrsorna spelandes utanför huset känner jag spänningarna släppa – det blir en sen första kväll.

När så morgonen gryr vid sextiden smyger jag mig upp. Det är en lite fuktig luft som möter mig, dofterna väcker sinnen och känslor till liv. Jag löper sakta ner mot havsbranten, stannar och betraktar den vy jag stannat upp vid så många gånger tidigare. En plats där jag samlat energi, gråtit, svurit, myst och skrattat. Platsen är otroligt vacker och ger mig så mycket.

Efter knappa timmen smyger jag in genom altandörren och hör fortfarande djupa andetag från tre små änglar. Hinner duscha och göra mig i ordning innan vi startar dagen tillsammans. Som sagt: jag har verkligen landat i såväl kropp som själ.
Dagarna går sin stilla gång och jag alternerar mellan stranden och poolen. Umgås med vänner och har vissa kvällar själv med tjejerna. Tränar med min alldeles egna kloka norrbagge och kör vissa pass själv. Varierar shopping i Palma med besök på pittoreska marknader i bergen. Försöker verkligen njuta av livet och tycker att jag lyckas rätt bra med det.

Jag sveper i mig litteratur när tillfälle ges. Är en riktigt tråkmåns på det området. Det är uteslutande management, självutveckling eller biografier i min hand. Dessutom har jag snöat in på podcasts och liknande alster i mina hörlurar. Har till och med haft ro att lyssna igenom några sommarpratare. Favoriten så här långt är Dregen – kungen av Nässjö – som visar att skönhet kommer inifrån.

En vecka drar iväg som en ökenvind och det är redan semestervecka nummer två. Nu är hela gänget samlat, vilket alltså innebär att Adriana och hennes två grabbar har anlänt. Det blev liksom lite mer action nu. Att göra egna armband blev snabbt sena kvällsbad i poolen istället.  Det är tydligen skillnad på söner och döttrar.

För första gången i mitt liv (tror jag) har jag inte dåligt samvete för att jag har semester. Jag har dessutom en skön balans mellan ”att ha koll på det där hemma” och bara släppa allt och fylla huvudet med mer livsbetingade saker. Läser inte in mig på en massa litteratur för att jag måste, utan för att jag roas av det och för att det ger mig ”någonting mer”. Jag lever dagarna utan prioriteringar; lever dem för att jag har dessa dagar tillsammans med de personer jag älskar och håller av. Jag inser mer och mer att det är inte suget efter siffror och mål som gör någon framgångsrik – tvärtom är det framgångsrikt arbete som ger dig dina mål. Och en förutsättning för detta är att du ser inåt och bygger din egna styrka, och därifrån lyser utåt på din omgivning.
 
Lite djupare, lite klokare men alltid lika tillfreds.

Må väl/Pontuz