Bloggen

Sanningens ögonblick

Skrevs den 18 december 2011

Hade jag förberett mig ordentligt? Skulle jag hålla hela tiden? Skulle jag få grym kritik efteråt och inte kunna repa mig mer den dagen? Jag gick med spänstiga steg och försökte verkligen se glad och entusiastisk ut – skulle det hålla? Det var alltså dags för årets mest nervösa föreläsning. Jag har stått framför blivande mäklare, på scenen i ett fullsatt Kalmarsalen, framför tusentals personer på Stortorget, varit med på nyheterna i teve och talat live i radio. Men det här är mycket värre.

Jag hängde av mig ytterkläderna, gick fram mot rummet och äntrade scenen. Där satt min jury, nitton små "Josefsson-kopior" som skulle bedöma mig. Och mitt bland dessa aliens satt den värsta kritikern av dem alla - Junie, min åttaåriga dotter. Hennes pappa - det vill säga jag - skulle berätta om sitt jobb och jag visste redan innan att det här kan gå riktigt illa. Jag har ju kanske inte det mest exotiska eller mest spännande jobbet i stan.

"Bara du har med dig choklad och tablettaskar så löser det sig, pappa. Och du får inte ha en sån där snusnäsduk i fickan." Försök själva förklara mäkleri för åttaåringar - det är ingen enkel match.

En halvtimme gick dock rätt snabbt och Junie himlade inte speciellt mycket med ögonen. Vi gled lite från ämnet och var snart inne på pytonormar istället, och då kände jag nog att jag varit så intressant som en mäklare kan vara. Jag kände mig rätt nöjd när jag gick därifrån.

När jag kom hem på kvällen var dock Junie besviken. Mitt föredrag var helt ok och jag var inte pinsam. Men Elsas pappa hade kommit efter mig. Och han är ambulansförare så alla barn fick gå ut och kolla in ambulansen. Helt plötsligt ville alla bli ambulansförare, alla utom John som fortfarande ville bli mäklare. En av nitton känns lite som en förlust. Men Junie älskar mig ändå, säger hon - och det är huvudsaken för mig.

Jag avverkade mina två första julbord i veckan. Ett i Växjö, vilket var sådär, och sedan ett lysande julbord på Stufvenäs i fredags kväll. Fantastisk mat, härlig inramning och suveränt värdskap av Magnus & co - precis som alltid på Stufvenäs. Dessutom fick jag trevligt sällskap då stadens tidningskung, alla lantbrukares grosshandlare, Kalmar evenemangs härförare "fixar-Åke" och deras fruar förgyllde kvällen. Tack Pelle och Lena för en mycket trevlig kväll!

Och vad kan då vara bättre uppladdning än ett julbord när man ska ut och springa i lördagsottan? Förmodligen det mesta... Tri-Marie och Duracell-Johan stod på trappan innan morgonkaffet nått strupen. Tio sekundmeter, snöblandat regn i sidled och en plusgrad - kanonväder för 26 kilometers löprunda... uuuuh! Men vi fixade det på två timmar och tjugofyra minuter, inkluderat ett toastopp och några alternativa vägval då viadukterna var vattenfyllda. Tack för en trevlig runda mina vänner. Så här glada var vi när vi var hemma igen:


Jag måste också passa på att berömma Jangir Maddadi för den fina kvällen i torsdags när hans vackra lampa Droid lanserades i Kalmar. En underbar kväll på alla vis. Tack Jangir och ni andra som förgyllde kvällen!

Hörrni - knappt en vecka kvar tills tomten kommer så var nu snälla mot varandra!

Take care

s namnsignatur