Skadan som gav insikt
Skrevs den 28 juni 2017
Semestern är här och jag försöker komma ner i varv efter ett intensivt första halvår. Det var full fart ända fram till lunch igår (tisdag) då jag och mina flickor satte oss på flyget för avresa till vårt älskade Mallorca. Att vara fastighetsmäklare tillika VD för ett ambitiöst mäklarföretag innebär att jag inte bara kan stänga av, och det är kanske inte riktigt det jag vill heller. Vissa affärer är fortfarande i rullning, jag vill finnas tillhands för mina köpare och säljare, mina mäklare kan behöva nå mig och så vidare. Det är ett sätt att leva som jag har valt och som jag gillar. Det viktigaste för mig nu är att jag kan ägna mina dagar åt mina nära och kära och att jag får byta miljö. Så nu lägger jag en jobbtimma tidig morgon och en stund på kvällen…allt annat är familjetid.
De senast fem åren har sommaren inneburit fokus på Ironman i augusti; att förbereda kroppen, att toppa formen och att lägga timmar på cykelsadeln i de mallorcanska bergen. Så är det inte i år. Jag valde tidigt att inte anmäla mig till Ironman 2017 eftersom jag kände mig lite sliten i kroppen efter förra årets tävling.
Jag hade faktiskt rätt ont när jag stod på startlinjen, och konsekvensen blev att jag så sent som i tisdags genomgick en knäoperation. Duktiga ortopeder, kirurger och övrig fantastisk personal har nu gett mig hopp om att jag kan fortsätta tävla. De uttryckte sig inte direkt så efter operationen, men det är min tolkning. Så nu blir det istället att komma igång med lätt cykling, simning och rehab, för att om sex till åtta veckor förhoppningsvis kunna börja jogga lite lätt. I mitt huvud ska jag i alla fall kunna köra minitriathlon i mitten augusti. Läkarna tror visserligen annat, men jag är rätt envis…
Men visst är det konstigt hur man fungerar? Det fanns rätt många tidiga lördagsmorgnar när klockan ringde 06.00 och Duracell-Johan och Prestations-Jonas stod och väntade på Stensö för 22 kilometers löpning…i snöslasket i november. Då hade jag gett rätt mycket för att ligga kvar i sängen. Nu vill jag inte annat än att kunna sticka ut och springa 22 kilometer, oavsett snöstorm eller 35-gradig värme.
Den här skadan har gett mig en viktig insikt och det är att det är triathlon jag vill hålla på med. Den livsstil jag valde 2011 med ett leverne utan alkohol (ett glas vin till maten blir det fortfarande), hyfsat rätt mat och träning har gett mig så otroligt mycket tillbaka, och det har påverkat fler än mig själv på ett positivt sätt. Så nu gäller det att fokusera på en snabb återkomst. Men just idag ska jag och mina underbara döttrar njuta av den första semesterdagen – badväskan är packad, gifflarna nedpackade, salladen paketerad, isklamparna stelfrusna och flip-flopsen fästa mellan tårna…vamos a la playa!