Bloggen

​Som en saga

Skrevs den 12 november 2019

Efter en sen kväll, med långa samtal på glasverandan framför kakelugnens sprakande sken, säger jag och Junie godnatt till ”farmor” och ”farfar”. Tystnaden här ute i de djupaste småländska skogarna får oss att snabbt vaggas in i den skönaste sömn. Det är få ställen där jag sover så djupt som i mitt och min brors gamla rum i denna röda 1800-talsgård med vita knutar. Kanske är det tystnaden, kanske den lantliga atmosfären – eller så är det bara det faktum att det inte finns något att stressa upp sig för här ute.

När vi morgonen därpå vaknar i samklang med att det ljusnar över ängarna blir vi som barn med tindrande ögon. Trots att vintern är något som någon elak gud skickat till oss på jorden så blir jag denna morgon religiös. Ett vitt täcke ligger utanför fönstret och stora flingor fortsätter falla. Så vackert.

Det skramlar nere i köket, det doftar nybryggt kaffe och vi smyger nedför den knarrande trappan. Mor är vaken och förbereder frukosten medan vedspisen och kakelugnarna knastrar och katten ligger uppkrupen i en stol i köket. Som en saga.

Besöket hos mina föräldrar innebar denna gång (förutom förra inläggets nämnda gåsamiddag) kanske lite djupare samtal än vanligt. Om framtiden, relationer, gårdens framtid och livets skörhet. Den här helgen fick jag (och Junie) flera insikter och tankar inför framtiden, men framför allt gav det mig all sorts värme jag kan önska och jag parkerade en sen söndagskväll bilen hemma på Trollö med fulladdade batterier, mer än redo för en ny spännande vecka… Livet!

PS. När jag öppnade dörren hemma överraskade Fidelie och Linnie med en underbar söndagskväll. Den största av gåvor jag fått är att bli pappa till dessa tre – tack för att ni finns och tack för en härlig farsdagskväll!

Pontuz Löfgrens namnsignatur