​Sul mare luccia

Skrevs den 1 december 2020

Då har vi lämnat årets kanske tråkigaste månad bakom oss för att välkomna första advent och den julmånad då besynnerliga och förunderliga profetior står för dörren. Ena stunden diskuteras Trumps nära nog statskuppsliknande beteende, i nästa ögonblick alkoholfria kvällar efter klockan 22 med barer och pubar som öppnar och stänger om vartannat samtidigt som vi har ett ständigt eskalerande coronavirus. Och vet ni vad – de flesta historier går igen.

När pesten drog genom Sverige i början av 1700-talet (och en tredjedel av de tre storstädernas befolkning gick åt) sade dåvarande konungens läkare Urban Hjärne att stockholmarna kunde känna sig trygga eftersom han samtidigt förnekade pesten. Men med lite intelligens och sund återhållsamhet hoppas vi att allt snart är normaliserat igen. Kan det inte bara bli en riktigt jul snart och att vi slipper allt det här?

Nåväl – adventspyntet är måttligt framplockat och nu stundar snart stalledrängar och lucior. Sul mare luccia lyser upp, mina favoritpepparkakor med ursprung i Nürnberg ska fresta mig (någon gång ska jag berätta den största anledningen till att jag gick ner från 112 kg till 90 kg inför min Ironmandebut 2012) och 1500-talets gastronomiska guldkorn – lutfisken – ska snart hängas upp.

Även om jag längtar till slutet av december, då detta mörker ska lätta och vi återigen börjar gå mot ljusare tider, trivs jag rätt bra med det mesta just nu. Familjen mår bra, jag lever i en relation som gör mig lycklig, stora delar av min vardag spenderar jag med underbara kolleger och kloka kunder och jag har fina vänner – så det där med att passera 50-strecket var nog rätt bra ändå. Nu vill jag bara kunna planera lite utan att behöva tänka på restriktioner. Jag vill umgås än mer med föräldrar och vänner, resa mer, planera och genomföra fler event i Kalmar…