Svenskrycket

Skrevs den 9 juli 2011

Jag, mina norska vänner Jens och Henric plus ytterligare tre norrmän från området samt två glada engelsmän bestämde oss i torsdags för en långtur på cykel. Som vanligt var det bergscykling på Mallorcas västra och nordvästra sida som gällde.

Vi begav oss ut halv åtta på morgonen. Det var redan 27 grader och inte ett moln på himlen. Vi skulle passera El Toro, Es Capdella, Andratx, Estellencs, Banyalbufar, Esporles, Puigpunyent, Galilea, Santa Ponsa innan vi återvände hem - en runda med sex kraftiga stigningar från noll upp till dryga 500 meter på slingrande serpentinvägar som dessutom är kuperade.

Värmen, tiden vi skulle vara ute (cirka fem timmar) och höjderna var element som skulle besegras. Men det är inte det som är poängen här. Allt fokus under förmiddagen handlade om en enda sak: sista backen i Santa Ponsa. Ni som varit i Santa Ponsa och kanske spelat golf vet vad jag menar. Vid infarten till golfbanan finns en backe, eller rättare sagt en vägg, på cirka 400 meter. Här skulle hela dagen avgöras. Du kan vara hur pigg för övrigt under förmiddagen men när du kommit ut rondellen, det är då du ska ha krafter kvar.

Vi åtta som cyklade är alla mellan 40 och 45 år, alla på ett eller annat sätt företagsledare eller på chefspositioner, alla med vinnarskallar och alla i den ålder då man fortfarande vill visa att man kan. Jag behöver bara gå till mig själv och mina närmaste vänner: långlopp, Vättern runt, marathon, triathlon, 24-timmarstävlingar - you namne it - vi ska alla bevisa att vi inte är gamla och att vi absolut inte har någon fyrtioårskris - nej då!

Sista stora stigningen är från Puigpunyent upp till Galilea. Det går kraftigt uppför i cirka fem kilometer, sedan är det "bara" hem. Jag var precis slut och låg bara på "rulle" och pustade. Hem, men först förbi väggen...

Engelsmännen och en av norrmännen hade släppt för länge sedan. Nu handlade det om mig, Jens, Henric, Henning och Tryggve. Tryggve gick liksom lite utanför tävlan - han tränar cykel flera dagar i veckan. Henric hade laddat inför den här semestern med att cykla mountainbike till jobbet i ur och skur sedan första maj - enkel resa 18 km.

Alla låg i en klunga ner mot Santa Ponsa, jag låg fortfarande och "vilade" Alla växlade ner till de lägsta växlarna när vi kom till rondellen vid golfbanan. Nu var det dags, Tryggve drog iväg och ingen hängde på, men han räknas som sagt inte riktigt.

Mitt i backen, när alla stod upp och verkligen drog pedalerna uppåt, fick jag kraft i benen och chansade. Svenskrycket. Ingen hängde på. Mjölksyran sprutade ut öronen, benen brände, tungan kändes som en ryamatta i munnen och hettan sved (nu cirka 33 gr i skuggan). Jag vågade inte vända mig om men nådde toppen först av alla och kunde i triumf rulla hemåt. Taktikseger!

De kan ha sin olja, sina skidlöpare och de kan håna svenska ungdomar som skalar bananer i Norge för att inga norrmän vill göra det. Men de fick stryk i backen vid Santa Ponsa. Semestern var räddad. 40 är ingen ålder - ingen ålder alls.

När jag är inne på triumfer så har det kommit statistik för maj månad (total köpeskilling, det vill säga det som mäklarna erhåller sina provisioner på). I Kalmar är vi som brukligt numera lika stora om tvåan och trean tillsammans. Jag nämner inte företagen vid namn men det ena är skylttjuvens gäng som finns i hela Sverige och det andra är gänget som backas upp av en folkrörelsebank. Dessutom är det oerhört glädjande att vi nu är störst också i Växjö. Bra jobbat, Mattias & c:o! Dessutom är vi snuddande nära att vara etta i Mörbylånga kommun, och där har vi inte något kontor. Stort tack till alla er som ger oss förtroendet!

Jag gick några crawlkurser i våras. Hjälper föga. Jens har anmält oss till det här xtremeventet och vi skulle provsimma lite. Vattnet är något saltare än i Kalmars simhall, vilket märks framför allt när pulsen ökar och kallsupen sitter som en smäck. Vågor och maneter är andra element som inte visat sig där jag hittills försökt crawla. Blir tufft. Förra gången vi gjorde något liknande var det jag och följebåten som hade sällskap in mot stranden - 300 spanjorer hade nog cyklat halva sträckan när jag kom upp. Ser ett likande scenario framför mig nu,

Idag är det lördag, vilket innebär poolen - spanjorerna är nämligen fantastiska på att leva sitt liv på stranden under helgerna. Det plus alla turister som nu i flockar börjar komma till ön gör det väldigt trångt på beacherna. Då är det lugnare att stanna hemma ett par dagar. Jag ska dessutom motvilligt följa med Lena till IKEA nu på morgonen. Ungefär lika kul som tidigare nämnd Kallsup

Om vi har varmt? Ja, ännu har det inte varit under trettio grader i skuggan.

Må gott där hemma så hörs vi i veckan!