Tack för att du hörde av dig!
Skrevs den 9 mars 2021
Jag fick ett överraskande telefonsamtal i veckan; ett samtal som jag aldrig hade räknat med. En gammal skön skolkompis från högstadiet i metropolen Habo hörde av sig efter cirka 35 års tystnad. På högstadiet hängde vi rätt tätt, spelade fotboll i samma lag och umgicks med samma kompisar. Jag vill inte påstå att vi var bästisar, men vi var definitivt goda vänner.
Han hade en natt passerat Kalmar och sett vår upplysta vepa som hänger på Kalmartravets utsida mot E22. Han hade också påmint sig om att han genom åren sett några av våra annonser i Dagens Industri, blivit nyfiken och börjat följa mig lite på avstånd.
Han ringde bara för att säga hej och kolla läget. Det som slog mig – trots att mycket vatten har runnit under broarna – var att det bara efter några minuter kändes som att vi talats vid varje vecka under alla de här åren. Givetvis avhandlade vi våra respektive liv, gamla minnen och vad som hänt med andra vi hängde med.
Nu efteråt slog det mig hur glad jag blev över att han hörde av sig och hur dålig jag själv kan vara på att göra samma sak. Tänk vad många det finns där ute som kanske har tänkt tanken på att höra av sig till dig och hur mycket det samtalet hade gett dig om det hade blivit av! När ringde du någon som du inte pratat med på många år men kanske haft jättemånga gemensamma minnen med?
Jag är lyckligt lottad och har familj och vänner runt mig, men tänk vad ett samtal skulle betyda för någon som inte har det (och givetvis även för de som har allt det där och som skulle bli glada ändå). Livets olika skeden bygger nya vänskapsband och några tynar kanske bort när livet tar en kraftig sväng åt något håll, och så ska det nog vara. Men efter samtalet jag fick har jag bestämt mig för att jag också ska ta och ringa ett samtal till någon som jag funderat på mellan varven. För visst är det så, att om man har varit vänner på riktigt så finns rätt mycket av det kvar även att åren gått? Tack, Patrik, för att du hörde av dig!
Vem kommer du att höra av dig till?
