Tramuntansk höst
Skrevs den 15 oktober 2019
Jag har precis lämnat av Duracell-Johan på Palma Airport denna arla söndagsmorgon. Tre härliga dagar av vänskap, skratt, samtal om livet och massor av skön träning är över för Johans del medan jag och norska Jens stannar kvar ytterligare ett par dagar.
Mörkret är fortfarande som ett bråddjupt vatten när jag vänder hemåt på väg MA 10. Väl hemma ekar det tomt när jag slår igen dörren bakom mig. Jag är bekväm i min ensamhet men det finns ändå en tomhet där. Fast istället för att bli melankolisk sätter jag på lite skön musik och gör iordning en härlig frukost från saluhallens mångfald av färsk frukt. Till det tar jag en gigantisk cappuccino toppad med en extra espresso och låter solens inspel på himlen ackompanjera mig på terrassen. En underbar morgon och temperaturen visar redan 23 grader. Det är den 13 oktober och längtan hem till svensk höst är förståeligt nog obefintlig.
Jens kom förbi vid halv tio och vi gjorde oss startklara för dagens söndagspass på cykel i de vackra Tramuntanska bergen. Jag gillar verkligen oktober på Mallorca med sina otroligt behagliga temperaturer kring 26-27 grader och den svala brisen från Medelhavet – perfekt cykelväder. Det enda jag kan sakna jämfört med de vackra vårarna är att dofterna saknas. Det blir ingen riktig höst här – bara en väldigt sen sommar innan det blir en väldigt mild ”vinter”.
Vi tillbringar förmiddagen på cykelsadlarna och avrundar med en lunch i en av de pittoreska grannbyarna. Det är söndag och lokalbefolkningen har flyttat ut på torgen för umgänge och långa middagar. Söndagseftermiddagen blir sedan några timmars jobb som jag har haft med mig hit, en fika med svenska vänner och som avslutning lite mat i marinan här intill. En bättre oktobersöndag helt enkelt.
Imorgon är det lite mer vardag med besök hos en presumtiv samarbetspartner på ön. Förutom detta rullar faktiskt dagen på ungefär som hemma med telefonsamtal, beskrivningar, excelark över blivande bostadsrättslanseringar, ombyggnad av kontoret och allt som det innebär att driva företag. Men jag gör det i annat klimat då och då eftersom jag helt enkelt får mer gjort, och samtidigt laddar batterierna för att kunna hålla tempot där hemma. Dessutom hinner längtan hem (förutom vädret då) växa sig stark, precis som längtan hit när jag är hemma. En balans i livet som jag är priviligierad att ha och som gör att allt håller ihop…
