Bloggen

​Tre ljus i höstmörkret

Skrevs den 16 oktober 2023

Mörkret kryper på oss från alla håll just nu. Höstens intåg och kanske vårt välmående i allmänhet den här tiden på året präglar många av oss. Själv är jag ingen höst- och vintermänniska. Jag älskar de långa kvällarna i sommarljuset och det tidiga morgonljuset som väcker oss så behagligt. Att vakna när det är becksvart och åka hem från jobbet i skymning är inte min grej. Min Eliz älskar däremot tända ljus och kura skymning medan jag får stålsätta mig och verkligen desperat jaga mina energistationer.

En av de här stationerna är mina tre nya, unga, anställda. Nu lämnar de puppan (traineeutbildningen) och börjar pröva sina vingar. ”Nej!”, skriker någon. Inte ska du väl anställa nu, i den här marknaden? Jojomän, det ska jag visst. För jag vet vad det här betyder för min egen och företagets framtid. Erfarenheten och den breda kunskapen har jag redan hos befintlig uppställning och därför är det perfekt att slänga in hunger, entusiasm och nytänkande.

En bredd i ålder och kompetens tror jag är en styrka i de allra flesta företag. Och man behöver inte vara en multinationell koncern för att locka unga viljevargar – det gäller bara att tänka till. Jag försöker vara tydlig med vad en anställning hos oss innebär. En distinkt beskrivning är något som både unga talanger och erfarna medarbetare uppskattar. Att vara bestämd redan från början och ha en tydlig kravställning gör att tuffa målbilder inte kommer som en blixt från klar himmel.

Vardagen ska vara meningsfull, vilket gör att vi måste kunna berätta varför vi gör det vi gör på ett engagerande sätt. Syftet behöver inte vara att bli bäst i världen, men vi behöver ändå vara vassa på att kommunicera vikten av allas plats på marknaden och hjälpa medarbetarna att få jobbet att kännas spännande, utmanande och meningsfullt.

Det där med att den kommande generationen behöver flexibilitet har kanske varit sant, men jag köper inte det och jag tror den tiden redan är över. Unga ratar ofta vanliga nio-till-fem-jobb och vill kunna lägga upp sin vardag på ett sätt som passar deras övriga liv. Helt ok, men nu är det inget dagis jag leder utan en arbetsplats där vi ansvarar för människors kanske största affär. Då behövs det tydliga ramar, för att hjälpa talangerna med självledarskapet och se till att balansen mellan jobb och fritid bibehålls – det är helt avgörande för att de ska kunna stanna länge i branschen och allra helst hos oss… men den boxen vi rör oss i får inte vara hur stor som helst.

Samtidigt som jag/vi ställer krav så är dagens talanger snabbfotade och vana vid att hoppa mellan olika intryck och arbetsuppgifter. Därför gäller det att som företag hänga med i svängarna. Snabb återkoppling, möjlighet att utvecklas och frekvent uppmuntran vid goda prestationer mår alla bra av. Det får talangerna (och övriga) att trivas och stanna kvar hos just oss.

Men kom ihåg att lärandet går åt båda håll. Vi försöker utnyttja kunskapen hos varje generation när det gäller till exempel det digitala, och använda deras kunskap för att utveckla verksamheten. Men jag är som 53-åring kanske inte riktigt rätt gubbe för just den delen av utvecklingen. Det jag älskar är att de unga talangerna ofta har ett stort driv och ofta är villiga att lära sig om företaget och branschen. Den energin behövs nu och det är viktigt att ta vara på den och låta den spridas till övriga kollegor. Äkta engagemang är guld värt!

Carin är klar mäklare sedan någon vecka tillbaka och är redan igång med nya säljuppdrag, Emma har satt sista tentan och fick idag sin så efterlängtade registrering och Emil, som också gjort sin sista tenta, kommer att ha sin registrering klar i november. Deras glöd och hunger i kombination med kollegornas erfarenhet och ett arbetssätt som är unikt i Sverige gör att det ser riktigt ljust ut för oss. Och det ljuset tar jag med glädje med mig in i denna höst och vinter.

Pontuz Löfgrens namnsignatur