Bloggen

Tre sidor av Mallis

Skrevs den 19 juli 2017

Lördag morgon

Klockan skakar till redan 07.15. Jag går från det nedkylda sovrummet ut i hallen där morgonsolen redan värmt luften, skjuter glasdörren till altanen åt sidan och sätter mig ner med mitt nybryggda kaffe. Termometern visar redan 27 grader. Vi hoppar över frukost och sätter oss i bilen innan trafiken tätnar på MA16, på utsidan av Palma, förbi flygplatsen och ut över östra sidans orörda jordbrukslandskap.

Vi är tidigt framme i pittoreska Santanyi. Marknadsknallarna fyller gatorna och vi går genom gränder där marknadsståndens utskjutande tältdukar ger oss skugga. Ost, keramik, läder, drycker, oliver, vin, vackra fruktstånd, bakverk och hantverk i mängder. Vi sätter oss på det lilla torget, beställer in en vällagad äggröra, osötat bröd med färskost och nyklippt gräslök, färskpressad apelsinjuice och en nybryggd cortado.

Jag ser folkmyllret, turisterna som börjar anlända så smått och jag hör bönder som är taggade inför dagens försäljning – det här är Mallorca på riktigt. Jag lämnar Santanyi med en p-bot, tanten på trottoaren förklarar för oss att vi bara får parkera där det är en blå linje i asfalten, jag spelar turist och tackar för den informationen… som jag redan hade. Åker den korta sträckan till Cala Mondrago och låter resten av dagen tillägnas strandlivet. Hör damen som ropar ”coconut, pineapple, melon, coconut, pineapple, melon…” innan jag somnar.

Måndag morgon

Klockan har inte slagit halv sju ännu. Jag väntar spänt på att solen ska komma upp en bit till. Det är första cykelrundan efter min knäoperation för nästan fyra veckor sedan. Vill komma iväg innan solen får övertaget. Rullar ur garaget helt ensam, har tidigt en lång nedförsbacke. Cyklar på lätta växlar upp mot bergen, svetten börjar pärla sig i pannan redan efter 20 minuter, det börjar bli varmt.

Svänger av höger i Es Capdella, knäet känns bra, syrsorna spelar, jag hör bergsgetternas klockor, nu är det jag mot berget och målet är toppbyn Galilea. Här brukar jag och mina cykelvänner testa formen – en så kallad Stravasträcka. När jag är i riktigt bra form når jag toppen på under 17 minuter. Idag stänger jag av klockan halvvägs upp, stannar, kollar utsikten bort mot Santa Ponsas kust, tar lite vatten. Det får ta tid idag, jag har ju lovar Dr J att ha tålamod.

Når toppen, skickar traditionsenligt en bild till Prestations-Jonas, rullar utför och nu har även andra cyklister börjat vakna. Hola, Buenos Dia, Guten Morgen, good morning, hej hej… Rullar ner genom Puigpunyent, lång nedförlöpa, snett tillbaka över nytt berg innan jag kommer in bakvägen i Calvia. Dagens runda är snart över, det har gått bra men jag är tröttare än vanligt, en normal tvåtimmarrunda slutade på nära två och en halv timme. Knäet håller för lätt cykling, nu väntar poolen, dusch och frukost – huset har vaknat.

Tisdag morgon

Är inte helt bekväm när jag sätter mig i bilen. Nyrakad, kostymbyxor, skjorta och mappen med handlingar. Glider med i den lugna men hårt trafikerade bilhorden in mot Palma. Parkerar i hamnen nedanför Katedralen och går sakta upp d´Antoni Maura.

Få turister har kommit in till Palma, det är mest spanjorer på väg till jobbet, restaurangägare som förbereder uteserveringarna och så en hel del välklädda affärsmänniskor. Jag slås av de stora skillnaderna i Palma. Väldigt välklädda herrar och damer och så rätt så slafsigt klädda turister.

Jag kliver in på advokatfirman och tas vänligt emot av receptionen. Sitter ner och får snabbt en flaska vatten och en espresso. Senor Hernandez tar strax emot får jag veta. I konferensrummet sitter jag ned med advokaten, mäklaren och banken. Ännu en husaffär ska göras upp. Vi går tillsammans till notarien en trappa upp. Grå stämning, byråkratiskt, korrekt. Jag företräder mina svenska kunder, allt är väl förberett. Mötet avslutas och jag bjuder min advokat på lunch. Stämningen är lättsam, nyfikenheten på Sverige stor och jag får lära mig en ny kod som gäller för affärsmöten… så nu har jag koll till nästa gång jag ska till notarien.

s namnsignatur