”Triathleter gör det rakade”

Skrevs den 20 juli 2016

Ni som liksom jag är uppväxta på 70- och 80-talet kommer säkert ihåg alla dekaler som satt på bilarnas bakrutor. Det fanns en del snälla med budskap som ”Spola kröken”, men också en del elakare. Ni vet sådana där som satt i EPA-traktorernas bakruta med budskap som ”Skratta inte Svensson – din dotter kan ligga i baksätet” och liknande. Nu tänkte jag introducera detta fenomen igen med dekalen ”Triathleter gör det rakade”.

Så varför rakar triathleter benen? Frågan har figurerat i vårt fikarum, men även min massör undrade om jag har gjort det. Jag såg tydligen ut som en luggad bergsget på lårens baksida. När jag fick frågan var jag glad att jag låg med ansiktet nedborrat i en handduk på massagebänken. Jag rodnade rejält – varför i h-e har jag börjat raka benen? Eftersom jag hade hört att såren när man trillar med cykeln är lättare att göra rena om man har rakade ben så drog jag till med det svaret…

Nu har jag dock kollat upp (och benat ut) vilka effekter rakade ben kan ha för till exempel farten. Den amerikanske triathleten Jesse Thomas har nyligen gjort ett test tillsammans med några experter och resultaten överraskade. Effekten har tidigare betraktats som försumbar, då man i en studie från 1987 bara kunde belägga en minimal effekt vid jämförelsen mellan rakade och orakade ben. 

Men när man nu ånyo granskade den äldre studien från 1987 visade det sig att den var gjord med hjälp av en protes, med och utan pålimmat hår! Det nya testet visade att Jesse Thomas, genom att vara rakad, faktiskt reducerade motståndet. Han kunde hålla samma frekvens men förbruka mindre energi, skriver kanadensiska The Globe and Mail.

Studien ovan visar ju att det har en effekt medan andra säger att det bara gäller hastigheter över 70 kilometer i timmen, vilket är svårt för de flesta att komma upp i. Argumenten är annars de här:

Det är aerodynamiskt – det går snabbare med rakade ben.
Massagen förenklas.
Det är lättare att ta hand om sår efter eventuella vurpor.
Det är snyggt.
Det är tradition – du visar att du är en triathlet.

Den aerodynamiska effekten tror jag som sagt är minimal. Men argumentet kring massage kan jag kanske köpa. Men varför frågade då min massös varför jag rakar benen? Och jag tror inte att så många triathleter har en stab med massörer/massöser som knådar dagarna i ända.

Vurpargumentet var ju det jag själv använde, men jobbet att raka benen jämfört med att tvätta såren de få gånger man går i backen kännns svårmotiverat och långsökt. Att det är tradition står däremot helt klart. Det har förekommit i många år och det är idag lika givet med lena ben som att ha solglasögonbågarna utanför skalmarna på hjälmen samt att följa ett antal andra klädkoder.

Men jag tror faktiskt att jag blir snabbare av att ha välputsade ben, trots att en del forskning påvisar motsatsen. Placeboeffekten ska inte förringas, och hela grejen med rakning är en del av den mentala uppladdningen.

Men i ärlighetens namn: ovanstående har inte något med mina nyinsmorda och lena ben att göra, inget passar in. Jag tycker det är skitsnyggt, helt enkelt. Ur det idrottsliga perspektivet finns det dock en poäng. Det skulle vara ett större nederlag att bli omcyklad av ett par lurviga stockar än ett par glansiga, som på Tour de France.

Om jag har bloggtorka när jag är ledig? Inte det minsta :)