Två bilder av en järnman
Skrevs den 2 oktober 2012
Jag får ofta frågan om jag ska ställa upp i nästa års Ironman. Många trodde nog bara att jag skulle kolla om jag klarade det och sedan ge mig på nästa utmaning. Men ni som följer bloggen vet att det blir Ironman nästa år igen. Det som driver mig i sådana här lägen är att göra loppet bättre, justera detaljer, ändra upplägg, vara bättre tränad och vara bättre förberedd för att på så vis undvika sådant som bara inträffar för den som inte är 100 procent redo – och att jag är tillräckligt tokig. Vi låter bilderna tala lite:
Om blickar kunde döda så kunde nog min ha gjort det precis i det här ögonblicket. När jag just lämnat simningen deklarerar speakern att "...nu mina vänner är det bara tre simmare kvar i vattnet" . Det var ju precis det jag inte ville höra. Jag minns att jag redan på rampen upp ur vattnet hade bestämt mig för att fokusera på nästa moment - här skulle det jävlarimej cyklas.
Då händer detta när jag hoppar på cykeln, kolla sadelns vinkel:
Slinter på pedalen, rumpan dunsar (och då dunsar det rejält) ner på sadelspetsen och spräcker sadelstångsfästet. Om jag var arg när jag kom ur vattnet så var det en lek mot vad jag var i det här läget. En mental härdsmälta var nära. 18 mil med vippande sadel gjorde att adrenalinet pumpade rejält. Kanske var det därför som cykelmomentet blev helt ok.
Det här är två incidenter (det finns dessutom många positiva effekter som tillkommit i mitt liv i och med Ironman) som gör att jag vill testa vilken tid jag kan få om vissa saker inte inträffar och jag är bättre förberedd.
Att hela tiden lämna negativa bilder bakom sig och istället plocka fram positiva målbilder driver mig framåt. De plockar jag nu fram när jag tragglar på gymmet, har kört det första 20-kilometers löppasset och återigen har klivit upp på cykeln för nya intervallpass. Detta är den första riktiga "kom-igång-veckan", vilket innebär sju träningspass.
Helgen blev den helg då jag inte längre kunde stoppa hösten, hur mycket jag än har försökt. Det innebär att bära in altanmöblerna i förrådet, stänga poolen och börja plocka upp ved närmare huset. En betydelsefull person i mitt liv har lovat visa mig att hösten är en mysig tid - det vill mycket till för att övertyga en sommarkille som undertecknad.
Jag stänger septemberböckerna med ett nytt bra resultat i ryggen. Vi jobbar tryggt vidare med vår ambition att utvecklas i gruppen och fortsätta utveckla vår mäklartjänst. Känns stabilt nu.
Tevelegenden David Letterman har sin syn på hösten: "Hösten är min favoritårstid i Los Angeles. Att se fåglarna skifta färg och falla ner från träden."
Kura på där ute!
/Pontuz