Ute och cyklar (igen)

Skrevs den 6 juni 2011

Söndag morgon och barnen i svärmors trygga famn medan jag själv svängde in på Kattrumpans långtidsparkering. Duracellkaninen från Mix Megapol var på plats, Triathlon-Marie likaså. Marie skulle ta med mig och Duracell på 18 mils cykling, tillika de 18 mil som är ett av momenten i Järnmannen, som både Marie som Johan ska genomföra i sommar.

Tri-banan är sex mil med en vändpunkt norr om Läckeby och skulle cyklas tre varv. Och vi var iväg. Upplupen stämning, kanonväder och diskussionerna i full gång mellan oss tre. Cykling är en väldigt social sport på det viset... åtminstone i början.

I Lindsdal började Duracell skrika. Punka! En och en halv mil kom han på min gamla cykel. Både jag och Marie hade extra slang med oss, men tyvärr hade Johan en äldre typ av däck. Så en ledsen Johan fick skrämma upp hustrun, som kom och hämtade hem honom. Med facit i hand skulle jag varit jätteglad för en punktering... eller gärna två förresten, så att slangarna inte hade räckt.

Jag och Marie körde på, lite uppför men medvind när vi kom till vändpunkten efter tre mil. Och det motsatta på hemvägen såklart. Efter första varvet kändes det helt ok. Vändning i stan och ut på varv två. Frågan är om inte landstigningen tagit fart igen efter att stått stilla i några hundra tusen år - det kändes som mer och mer uppför, och fan vet om inte vinden hade vänt igen.

Vid vändpunkten efter nio mil märkte jag dock att vinden inte alls hade vänt. Nej, vi hade mer motvind än någonsin. Jag började bli duktigt sliten, grimaserade, pustade och hade ont i rumpan, i benen, i ryggen... uuuh. Det konstiga var att Marie skrattade, pratade och gestikulerade precis som när vi körde ut på morgonen. Bland annat fick jag höra att om man bara kommer ut på varv tre så finns det ingen återvändo. Just det jag var rädd för.

Varv tre - tolv mil avverkade, sex kvar. Det började göra ont direkt och jag gick mer och mer in i mig själv så Marie fick svara på sina egna frågor. Jag tänkte ligga på "rulle" bakom Marie för att få lite lä. Men bakom en superfit kvinna på 155 centimeter blir det inget lä, i alla fall inte för 191 centimeter och 100 kilo Löfgren. Det kändes som om en lastbil skulle ligga i vindfånget efter en Fiat.

Vändningen efter 15 mil var på något sätt ett delmål som kändes skönt att passera, jag hade aldrig cyklat så här långt - någonsin. Det började krampa på vägen hem, allt gjorde jävligt ont... och Marie pratade och skrattade medan jag gjorde allt för att hålla masken och hålla mig vid liv.

Efter 18 mil fick jag äntligen kliva av och hade bara en tanke i huvudet "Vättern runt innebär två varv till". Jag kan tänka mig att jag inte som idag kommer att ligga på drygt 30 kilometer i timmen (18 mil på fem timmar och femtio minuter), och kanske kommer jag med i en större klunga vilket kan underlätta - men varför ska jag cykla 30 mil mitt i natten?

Tack Marie, för en fantastisk söndag! Ditt "lugna pass" upplevdes helt annorlunda av mig. När du dessutom nämnde att du skulle springa 14 km direkt efteråt så blev jag ännu mer imponerad. Men det är klart - om någon månad ska Marie springa ett maraton efter sina 18 mil på cykel, som då har föregåtts av 3680 meter simning. Jag är så imponerad av Marie och alla andra som pallar den resan. Jag är nöjd med mina 18 mil. Somnade gott söndag kväll.

Så här nöjd var jag: 

För övrigt kan jag se tillbaks på en underbar helg. Jag hade en skön dag på sjön med döttrarna i lördags och idag har jag bestämt mig för att absolut inte göra någonting - vilket blev ett blogginlägg, huset fullt av barn, fix här hemma (gräsänkling) och veckoplanering. Med andra ord fylls även denna dag.

I morgon kör vi igång ännu en kortvecka, vilket brukar innebär att det som normalt ska göras på fem dagar nu ska genomföras på fyra. Dessutom är kära hustrun på Mallorca med sina väninnor så jag ska försöka få ihop pusslet här hemma också med två klassfester för döttrarna plus lite andra aktiviteter.

Svärmors firma, Britt AB, är fullbokad den här veckan, bara så ni vet - ifall någon av er tänkt köpa tjänster...

All the best/Pontuz