Vem vågar ta ansvar?

Skrevs den 15 oktober 2013

Hallå där. Tänk vad en vecka går fort. Datorn ligger framför mig i knäet och jag har gjort en del reflektioner i veckan. Helt plötsligt börjar frågan om en ny simhall verkligen komma på tapeten. Tänka sig. Dessutom diskuteras en femtiometersbana.

Tänk om det kunde bli ett vallöfte från något håll? Vågar någon? Jag vill bara att det i så fall blir ett löfte med ett ansvarstagande bakom. Är det till allmän nytta? Finns det ekonomiska utrymmet? Finns det någon beslutsfattare som tänker ett steg längre? Vissa investeringar i kommunen borde ske med ansvar för att faktiskt bidra till skatteintäkter i andra änden, vilket på sikt finansierar investeringen och kanske rentav ger intäkter i form av nya skattepengar och mindre utgifter för ohälsa i vår kommun.
Mer intäkter och mindre kostnader - det känns som ett sunt hushållande med skattekronorna. Som till exempel en simhall. Och det finns säkert andra bra exempel. Fler skulle komma till Kalmar från kranskommunerna eller kanske komma hit på träningsläger från en helt annan del av landet; köpa något, kanske bo på våra hotell, äta och dricka i Kalmar, uppleva något och spendera lite pengar i olika sektorer som ger oss i Kalmar skattekronor och därmed kommer till nytta för oss alla. Även för er som inte vill bada eller träna.
Det var bara ett exempel. Det går säkert att praktisera på fler kommunala investeringar. För varför går det inte med kommunala pengar när det går i näringslivet, där det investeras privata pengar som redan har beskattats ett antal gånger innan de investeras?
Men det gäller att några tänker till. Om alla som har hand om våra skattepengar (för det är faktiskt våra pengar) skulle reflektera över att vissa investeringar faktiskt kan leda till intäkter så skulle vi verkligen kunna tro på att det finns politiska beslut som är en kombination av löften och ansvarstaganden. Inte antingen eller. (Det går - och ska - förstås inte ske i alla lägen med skattepengar, då mycket måste finnas som bas i ett fungerande samhälle.)
Om det på vissa positioner i kommunhuset skulle glida in lite prestigelöshet så skulle kanske kommunen till exempel kunna prissätta sin mark lite smartare och med mer kunskap. Folk har då råd att bygga, varpå det köps mer byggmaterial och kommer in fler skattekronor. Fler flyttar till Kalmar och ännu fler skattekronor kommer in, över en tidsperiod som sträcker sig längre än en mandatperiod på fyra år. Det är att ta ansvar - att inte tänka "vi lovar en massa saker för att vi ska sitta kvar över nästa val" utan istället tänka att "en massa genomtänkta saker gör att vi får sitta kvar över nästa val".

Och en annan sak. Om Kvarnholmen skall blomstra på nytt - behövs det då fler eller färre människor på stadens gator? Jag tror inte att många i Kalmar inser hur många handlare som har problem i innerstaden på grund av att kundunderlaget inte längre finns inne i stan. Jag vill inte se en massa brunpapper på skyltfönstren på Kvarnholmen. Följdfrågan blir då: blir det fler eller färre människor i stan om universitetet läggs vid hamnen, precis intill stadskärnan?
Det känns som om vissa skriker efter ett levande Kvarnholmen (eller inte ser problemen) samtidigt som de inte vill ha universitetet vid Hamnen. Jag säger inte att placeringen är rätt eller fel. Jag säger bara att en placering vid Hamnen ger fler människor på stadens gator. Kombinera det med intressena hos Kalmar Lantmän (en av kommunens viktigaste aktörer) och andra viktiga aktörer i hamnområdet, så kanske vi kan få såväl en levande stadskärna som välmående handelsområden utanför stadskärnan. En svår ekvation? Det är det våra beslutsfattare, som vi röstat fram, har vårt förtroende att lösa. Gör de det?

Tyngre blogginlägg än vanligt, men jag lovar - jag är glad och full av energi!

Ha en skön vecka